först ba: klämma sönder marsipanen i påsen så att allt det götta kommer in. Otroligt trist sysselsättning.
Sen ba: Vad är det som rinner längs min arm? Är det guds kärlek månne? (OBS inga snuskiga tankar nu barn OBS)
YEAH! Det är karamellfärg jag känner på min hud! Och på klänningen. Och på strumpebyxan. Men det är ingen fara mor, soffan är oskadd. Jag dör inombords, men soffan är oskadd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar