Bleen.

I vårt badrum finns det en bok med putslustigheter, där trängs skämt om manligt och kvinnligt med seriestrippar som förklarar problemet med att vår värld är för digital (något något något läppstift i ett USB-minne något något vitsigt).
Däri finns det även en sida med hur kvinnor ser på sig själva och sin omvärld vid olika åldrar. Vid 5-årsåldern är man fortfarande full av hopp och äventyrslustan, vid 15 har man redan börjat inse att världen till en större del mest kommer att åsamka en lidande. Då flickan fyllt 20 är hon osäker på sig själv och sitt utseende men det korrigeras då hon är 80 och är glad så länge hon kan tugga ordentligt (ett mellanstopp på 40-årsdagen då hon inser att hon duger som hon är, eller: hon är glad så länge hon får ligga).

Eller så är det såhär: flickan tar vid 23 års ålder upp en sådanhär bok och inser till hennes stora fasa att folk faktiskt tycker att det här är underhållande, och värre än så, underhållande för att det är ack så likt verkligheten.
Sedan inser flickan, återigen, att världen styrs av idioter och börjar förbereda ett bokbål på bakgården.

Inga kommentarer: