Välkommen till mitt huvud

Igår fick min låvely kollega Lollo en bild hag ritat till henne, och i morse fick jag lov att bekämpa alla impulser till att be om ursäkt för den.

För såhär fungerar min hjärna: jag hantverkar lite, sen tycker jag att det är fult, gärna strax innan den ska ges bort eller visas upp. Då tycker jag att det mest vettiga är att förklara att jag inte är stolt över det hela och att man får gömma bilden längst ned i en låda.

Och då blir det dålig stämning!

Men nu undvek jag det, typ. Kan ha sagt något igår om att jag inte kan rita porträtt.

Så frisk är jag.