Piratlajv 2008, Rinds side of the story

Ålrajt.
Piratlajv.

Ditresan var traumatisk. Sara höll på att ta livet på who ever som var på eller nära en väg mellan Uppsala och Kopparberg.
Väl framme fick vi uppleva att vår bostad hade ett väldans effektivt ventilationssystem, och ett väldans oplant golv.
"Göttans!" tänkte vi alla.

I slutet av lajvet var alla bybor skadade. 3 av 4 fick brännskador, mer eller mindre allvarliga. Jag skippade brännskador men jag körde stenhårt på att utveckla 2 nya halsblåsor (go, halsfluss, go! Go! Go!).
Min äckelmedicin mot äckelflussen gjorde mig ever så känslig mot kyla så jag sov i snitt 2 timmar/natt.
Men om man tänker bort att jag vaknade med frost på mig en morgon så var det ett vajert piratlajv (om ändå väldigt lugnt).
Jag fick chansen att gräva i jord (hejarkeologtönt!).
Jag upplevde även att det är omöjligt att leva med korsett (hejdåmjälte!).
Jag drack massa massa vin men slapp baksmälla helt, det är min talang. Om jag någonsin skulle ställa upp i en pageant skulle detta vara mitt bidrag till the talent show.

Hågun var borta och tack vare det så slapp vi en hel del hot och tortyr. En av oss ialla fall.
Men ändå skulle det resputeras/respekteras om vartannat:
- Vem ska resputera Vita Draken?! *total tystnad i rummet by the by*
(Vråk failade lite, representera skulle det la ändå vara)

Stella blev nästan gift.
Jag förlorade nästan ett finger till Vråk.
Dura var ohälsosamt besatt av sin mössa. Bröt.
Nor gjorde alla paranoida och spenderade sina nätter med att skuta upp sin rumpfa i min rygg. Fast jag låg på min sida.

Nu ska jag hänge mig åt att skriva tal och läsa littele Liv Strömqvist.Så var det. Notera den lilla toffsen på Ellen, den står ut fint den. Jag har mössa. Jag är ball.