Torsdag

Precis då allt börjar bli lite smått okej igen, då kommer det något som återigen kastar ned en lite granna igen.
Kan inte hjälpa att känna mig oerhört...feltolkad?
Men om allt ska byggas på detta är det inte mycket jag kan göra, även om jag personligen är det är helt fel. Inte alls som det ska vara.
Jag är onödigt kryptisk av en orsak, måste bara på något sätt ventilera mig.
På något sätt hantera situationen.
Jag slits mellan sorg och frustration.
Vad skulle jag göra? Vad kunde jag göra då? Jag var lika bunden vid sorgen, jag fick panik av att bara tänka tanken på att gå utanför dörren. Hur skulle jag kunna hjälpa? Jag hade så oändligt mycket att bearbeta. Var så otroligt trött. Jag bet ihop då du ringde, jag ville inte överföra mina fuck ups på dig då du behövde hjälp och stöd.
Jag skyller inte ifrån mig, tror bara inte att du helt förstod hur jag mådde (och tanken på att jag får sona för det är...overkligt).
Du läser förmodligen inte bloggen längre, så jag skriver väl för en förvirrad massa.
Jag vet inte ens om du behagar svara.

Men oavsett så kommer jag att vänta.
Jag kan inte göra så mycket mer nu än att vänta.


Någon som sa att 2009 skulle bli ett bättre år för mig?