kan man bli mer löjlig? Tror det!

Whine whine whine.

Jag får åka hem den 24/9. Christ, det är ju evigheter tills dess och jag som tyckte det var skit att vänta 1 vecka (trodde som sagt jag skulle hem nu, men folk jobbar, jag jobbar och allt kolliderade).
Försöker locka hit mor min så vi kan umgås på lite innan jag kommer hem, för just nu har jag en väldans stor hemlängtan och det kanske kan dämpa det lite *fem vårar gammal*.
Jag har nog aldrig haft ett lika stort behov av att komma hem (Enköping hem) tills nu.
Nu är det ganska akut, men det är mycket som ska göras här hemma (Uppsala hemma) och jag vill inte vara den som sviker alla andra bafatt jag är löjlig just nu.
Det vore faktiskt ganska sämst.
Just nu så sitter jag bara och gråter lite tragisk så fort jag pratat med mamma på telefonen (eller då jag skriver det här).

Men on the good side blir det opponering snart. Hoppas jag.
Då är det inte lika synd om mig. Då blir det väldigt mycket bättre faktiskt. Då får jag min examen och blir stor kicka.

Haha, jag är så himla negativ. Skärpning. Jag lovar att droppa den här attityden snart. Eller iallafall hålla käften om den, och återgå till mitt vanliga, osammanhängande jag.

2 kommentarer:

lenin sa...

jag skickade denna kommentar i mail istället för den blev för lång

ida sa...

SKÄRPNING och sluta känna kravet om att du ska vara nån sorts känslokall robot!! gråt för fan, gråt! och ta en dag i taget och fortsätt tjata på mor din. whina på för sjutton, allt du behöver för att du ska känna dig bättre, om bara så en yttepyttebit. vänner är till för att whina hos, och hör sen! <3